Vinkeln avgör upplevelsen – men vem bestämmer syftet?
Nyhetsbrev, 2 juni 2026
Vi är glada för VM och det är både ärligt och härligt. Fotboll förenar och för spelarna är det livets höjdpunkt. Men för att kunna ta ansvar för våra egna handlingar måste vi också zooma ut och se det i ett större sammanhang.
Medan arenorna byggs och fylls genomför ICE-agenter räder mot bostadsområden, arbetsplatser och skolor. Människor grips utan dom, familjer separeras utan varning. Sedan juni förra året för USA krig mot Iran utan kongressbeslut och utan folklig förankring. FIFA kräver formellt garantier om mänskliga rättigheter från sina värdländer och FN grundades för att förhindra precis det vi nu ser. Båda är medskyldiga genom sin passivitet och den passiviteten är inte ett misstag. Det är ett val.
Vi omsluts dagligen av berättelser och de flesta är vi inte ens medvetna om. Precis som när vi lägger barnen och berättar sagor är syftet trygghet och det fungerar, barnet somnar. Men en berättelse som ger trygghet och en berättelse som är sann är inte samma sak. Den falska berättelsen är farlig just för att den fungerar. Den stänger av frågorna som borde ställas och den slutgiltiga effekten blir trygghetens motsats.
Porto EM 2004. Två stadion, samma stad, samma turnering:
Den första reser sig som orubblig kub i landskapet med branta läktare som sluts runt dig. När sångerna börjar rör sig något genom golvet, upp genom stolen och in i kroppen. Det är inte längre ljud utan fysik. Du ser spelarna där nere men det spelar ingen roll hur långt bort de är. Du är inne i något som är mycket större än matchen och kroppen vet det innan tanken hinner med. Som en kollektiv berusning av en gemensamma upplevelse.
Den andra läktaren är flack och stadion öppen som ett uppläggningsfat mot himlen. Väl inne är du nära planen på ett sätt som förändrar allt. Du hör och känner bollträffen, ser grässtråna flyga när en spelare tacklar, känner djupet i planen när ett bra anfall byggs upp. Det är som att se spelet inifrån, inte som åskådare utan nästan som spelare. Kroppen sitter lugn som i soffan men ögat är med inne på planen.
Samma stad, samma fotboll, vinkeln avgör upplevelsen men vem vet det egentliga syftet för att välja rätt verktyg. En byggnad är aldrig bara en byggnad. Den är alltid också ett beslut om vem som får bestämma och varför. Vet vi vad vi jublar för?
Vi önskar er alla en magisk sommar och lovar att återkomma med matnyttig läsning och filmupplevelser från den minst sagt omfångsrika tid vi är snart mitt i.
Michael Andram, HMT
HUMAN MOVEMENT TODAY önskar alla en trevlig sommar!