Så många kan inte ha fel om X
Text: Ashkan Fardost
Foto: Britta Pedersen/AP
Kollage: Kvartal
Orginal: Läs mer här
Artikeln undersöker anklagelserna om att Elon Musk manipulerar X:s algoritmer för att gynna sina egna åsikter och politiska agenda. Påståenden från stora medier, såsom DN, Expressen och Aftonbladet, hävdar att Musks inlägg ges prioritet i användarnas flöden, ofta utan att hänvisa till konkreta bevis.
Sammanfattning: Techprofilen Ashkan Fardost granskar den öppna källkoden till X och påpekar att det inte finns något i algoritmerna som direkt favoriserar Musk eller specifika politiska åsikter. Algoritmen fungerar genom maskininlärning och AI, som förutspår användarnas intressen baserat på tidigare interaktioner. Den speglar snarare vad användarna engagerar sig i än vad någon enskild aktör vill styra. Vidare visar han att anklagelserna om “author_is_elon”-koden är missvisande. Koden används för att övervaka hur plattformen rangordnar vissa stora konton, inklusive både höger- och vänsterorienterade profiler. Den är ett verktyg för att säkerställa rättvis synlighet, snarare än för manipulation.
Fardost kritiserar hur stora nyhetsmedier okritiskt sprider anklagelser utan att belägga dem med bevis, och hur en gammal artikel i ett amerikanskt nyhetsbrev, baserad på anonyma källor, blir ursprunget till den etablerade “sanningen” att Musk riggar X. Han påpekar att detta skapar en ekokammare där medier förstärker varandras påståenden utan att ifrågasätta dem. Slutligen kopplar han detta till den bredare förändringen i medielandskapet, där traditionella medier kämpar för att behålla sin roll som sanningsmonopolister i en digital värld där trovärdighet alltmer bestäms av algoritmer snarare än av etablerade institutioner.
Anklagelserna om att Musk manipulerar X:s algoritmer saknar konkreta bevis. Det som sker är snarare en spegelbild av användarnas egna interaktioner, vilket missförstås eller misstolkas av medier med en tydlig agenda.Det verkliga problemet är hur konsensus etableras utan faktagranskning. Nyhetsmedier upprepar varandras narrativ tills de uppfattas som sanning, även när underlaget är svagt. Denna självförstärkande cykel skapar en illusion av bred enighet, när det egentligen handlar om en rad obekräftade spekulationer. Fardost påpekar att detta är ett symptom på den pågående maktförskjutningen i informationslandskapet. Traditionella medier tappar sin auktoritet och trovärdighet eftersom de inte längre har monopol på sanningen – en roll som alltmer tas över av digitala plattformar och algoritmer.
Slutsats: Den viktiga frågan är inte om Musk manipulerar X, utan hur vi förhåller oss till information i en värld där sanning inte längre fastställs av en liten elit, utan av ett kaotiskt och decentraliserat nätverk av aktörer. Det Fardost indirekt pekar på är att den verkliga makten över sanningen nu ligger hos dem som har förmågan att förstå och navigera informationsflöden, snarare än hos dem som skriker högst i traditionella medier.