This Mountain Home Feels Miles From the World — But It’s Only 30 Minutes From LA

Arkitekten Michael Sant ritade ursprungligen huset som sin egen tillflyktsplats. Brädformade betongvolymer reser sig ur marken och är placerade för att ge avskildhet samtidigt som huset öppnar sig mot landskapet. Fönstren ramar in bergens vegetation, jordens färger och havet i fjärran. Materialpaletten är begränsad till betong, glas, stål och garapaträ. Kontrasterna mellan släta och strukturerade ytor ger rummen karaktär. Synliga uttag och strömbrytare har undvikits för att minska det visuella bruset och förstärka lugnet. Sarioz beskriver livet här som ett ständigt samtal med naturen. På omkring 760 meters höjd blir vädrets skiftningar påtagliga, och upplevelsen av hemmet sträcker sig långt utanför dess väggar. Efter att ha köpt huset öppnade han det för gäster, med övertygelsen att arkitektur kan delas och inspirera andra till en djupare kontakt med sin omgivning.

Slutsats:
Saddle Peak House väcker en större fråga om vad vi bygger för. När vi tar bort det som stör får vi större utrymme att uppfatta det som redan finns: ljuset, materialen, landskapet och oss själva. För oss ligger ett värde i en arkitektur som hjälper människan att vara närvarande. Där det överflödiga tas bort för att ge plats åt omgivningen och livet i sig självt i huset. Den tanken kan vägleda såväl ett enkelt hem som våra gemensamma miljöer. Hur skulle våra bostäder och samhällen förändras om kontakten med naturen och människans förmåga att finna ro fick vara utgångspunkter för gestaltningen?