Indigenous Bowyer | making a recurve bow
Sammanfattning: Bågmakeriet har gått i arv till mig från min far och min farbror. Många av verktygen jag använder i den här videon är nedärvda, medan andra har jag själv letat upp och köpt. Min kunskap kommer från min familj, äldre i samhället, vänner, bågskytteböcker, museiforskning och onlineforum. Idag finns det inte många levande inhemska (Native) bågmakare som för traditionen vidare. Jag vill hålla det jag lärt mig vid liv och föra det vidare till kommande generationer genom att dela med mig.
Den här bågen (165 cm) är längre än våra traditionella bröstdragsbågar, som i genomsnitt var 125–140 cm långa. Detta är anpassat efter min längd och min moderna teknik där jag drar strängen till mungipan. Jag använde osage orange, ett vackert träslag för bågar, men traditionellt föredrog vi ek eftersom det var lättillgängligt. Den här videon och mitt hantverk är inte avsedda att skildra den mest traditionella eller uråldriga metoden, utan snarare att visa hur jag arbetar idag som en levande, inhemsk hantverkare.
Dagens bågmakeri är en blandning av stilar, verktyg och metoder från olika kulturer, och jag uppskattar var och en av dem. Vissa dagar arbetar jag helt utan metallverktyg, andra dagar använder jag elverktyg.
Handtaget jag använder i denna video är inspirerat av JD Jones’ (från Pinnacle Selfbows) signaturstil för lindning. Han gör det mycket bättre än jag, så om du är intresserad av designen, kolla in hans arbete.
Slutsats: Texten beskriver en personlig och kulturellt förankrad process för att skapa en jaktduglig recurvebåge. Författaren betonar vikten av att bevara och föra vidare hantverket inom sin inhemska tradition, samtidigt som han integrerar moderna tekniker och material. Han visar en respekt för både historiska och nutida bågmakare samt erkänner hur hantverket utvecklats genom olika kulturella influenser. Genom att dela sin kunskap bidrar han till att hålla traditionen vid liv och inspirera framtida generationer.