Ett nytt år & en personlig reflektion

Nytt år & en personlig reflektion

Nyhetsbrev, 12 januari 2026

Så här i starten av det nya året, en reflektion över livet, världen och sjukdomsinsikt – vad det är vi har fokus på? I mitt eget sökande efter förståelse varför samhällen nu hårdnar och människor sluter sig, har jag tvingats se min egen del i detta. Min stress, min jakt på förklaringar och min vilja att snabbt förstå för att sen kunna gå vidare. Min tro, och ja det är en tro, är att vägen tillbaka inte börjar med svar utan med samtal. Det öppna samtalet med sig själv, med sin omgivning och med det samhälle man är en del av. Vill därför dela dessa tankar som underlag för samtal. Inte som facit, utan som tankespår att kunna utgå ifrån och pröva tillsammans.

Människan vilse

Ordet ’vilsen’ bär spår av två tillstånd: en vilja som fanns och en riktning som gått förlorad. Att vara vilsen är att inte längre veta vart man är på väg, eller varför man är just där man är. Det är ett tillstånd som inte bara beskriver individen, utan hela vår samtid. Vi lever i ett samhälle som erbjuder allt, utom riktning. Vi arbetar mer än någonsin, men känner oss inte delaktiga. Vi umgås mindre, har färre barn, lever i större bostäder, men samtidigt i mindre gemenskaper. Vi har fler val, men känner oss mer låsta. Vi är ständigt uppkopplade, men saknar kontakt.

Människan idag är vilsen, inte för att hon är svag, utan för att hon formats in i en verklighet som inte speglar hennes egentliga behov. Hon längtar efter närvaro, mening och samhörighet, men har lärt sig att värdera effektivitet, anpassning och yta. Vi kämpar för att räcka till, utan att veta vad vi försöker räcka till för. Vi söker bekräftelse i stället för att skapa. Vi jämför oss hellre än vi möts. Vi dömer andra snabbare än vi orkar lyssna. Vilsenheten är inte ett personligtproblem. Det är ett kollektivt tillstånd.

När något förändras i människan, sker det ofta tyst. Det är sällan dramatik, snarare ett gradvis tappande av riktning. Man glömmer varför man gör det man gör. Vi följer rytmer vi inte valt. Det är då det blir svårare att höra den inre kompassen. Inte för att den försvunnit, utan för att vi förlorat vanan att lyssna.

Det är här denna resa börjar. I en känsla många bär, men få hinner formulera. En känsla av att något inte stämmer. Att detta inte är allt och att det inte behöver vara så här. Ibland är vår vilsenhet ett tecken på att vi inte längre ser klart med våra inre sinnen. Vi har blivit beroende av vårt ratio-
nella ljus, som en ficklampa i en mörk skog. Ljuset ger skärpa, detaljer och analys, men det separerar oss också från helheten.

När vi alltid riktar blicken framåt och försöker kontrollera varje steg, förlorar vi kontakten med den värld vi står i. Då framstår allt utanför lampans sken som ännu mörkare och ännu mer skrämmande. Men om vi vågar släcka ljuset ibland, om vi vågar stå kvar i dunklet utan svar, då händer något. Hörseln skärps. Doften kommer tillbaka. Vi märker att vi är i skogen men inte ensamma, utan i kontakt. Att vara vilsen kan vara början på att verkligen se, inte med lampan, utan med full närvaro.

Michael Andram, HMT

HUMAN MOVEMENT TODAY ser fram emot 2026 & det öppna samtalet!

by Micke Manadram

Professor Xueqin Jiang - "The future of the world in the next 10-20 years. #PredictiveHistory"

Sammanfattning: Xueqin Jiang är en kinesisk professor i internationella relationer och geopolitik, känd för att använda historiska mönster (“predictive history”) för att analysera framtida maktskiften. Han hävdar i denna video att världen går in i ett strukturellt skifte, inte en vanlig kris.

Jiang menar att vi inte står inför en konjunktursvacka eller ett tillfälligt geopolitisk problem, utan ett systemskifte jämförbart med tidigare epoker där världsordningar kollapsat och ersatts (t.ex. efter världskrigen).

USA:s dominans är i nedgång – oavsett vem som styr
Detta är inte primärt kopplat till enskilda presidenter eller partier. Nedgången är strukturell:

-ohållbar skuldsättning
-intern polarisering
-militär överextension
-förlust av industriell bas
Historiskt sett är detta klassiska tecken på imperier i sen fas.

Västvärlden tappar narrativ kontroll
Jiang betonar att det största skiftet inte är militärt utan narrativt. Väst har länge dominerat:

-vad som räknas som “sanning”
-vad som definieras som “demokrati”
-vilka konflikter som är “rätt” eller “fel”

Den kontrollen eroderar snabbt, särskilt i det globala syd.

Kina tänker i generationer – inte mandatperioder
Kinas strategi är enligt Jiang inte aggressiv i klassisk mening, utan tålmodig:

-långsiktiga investeringar
-infrastruktur framför ideologi
-ekonomi före militär konfrontation

Han poängterar att Kina inte försöker bli “nästa USA”, utan något annat.

Framtiden blir multipolär – men instabil
De kommande 10–20 åren präglas av:

-flera maktcentra
-regionala block
-fler konflikter, men färre totala världskrig
-proxykrig, handelskrig, informationskrig

Ordningen blir mer fragmenterad – och svårare att kontrollera uppifrån.

Historien upprepar sig inte – men rimmar
Jiang använder historien som mönsterigenkänning, inte facit.
Imperier faller inte av moral, utan av översträckning och intern försvagning.
Detta mönster ser han tydligt i vår tid.

Slutsats: Världsordningen som människor i väst tagit för given kommer inte överleva de kommande 10–20 åren.
Inte för att någon “vinner”, utan för att systemet är för tungt, för centraliserat och för verklighetsfrånvänt.

Det här är inte en kinesisk propagandapredikning, utan klassisk geopolitisk analys baserad på historiska cykler.
Den som fortsätter tolka världen genom 1990-talets liberala segerberättelse kommer stå helt oförberedd.

by Micke Manadram

The secret history of Neoliberalism | The Invisible Doctrine

Sammanfattning: The Invisible Doctrine (berättad av George Monbiot) visar hur nyliberalismen inte växte fram som ett demokratiskt val, utan som ett medvetet idéprojekt skapat efter andra världskriget. Kärnan är enkel: marknaden ska styra allt, staten ska dras tillbaka, och kollektiva lösningar ersättas av konkurrens.

Filmen följer hur idéerna formulerades av ett litet nätverk ekonomer och tänkare (bl.a. kring Mont Pèlerin-sällskapet), hur de låg i dvala tills kriser uppstod – och hur de därefter implementerades genom chock: ekonomiska kriser, statsskuld, krig eller politiskt kaos. När människor är rädda accepteras reformer de annars aldrig hade godkänt.

Konsekvenserna som visas är återkommande över hela västvärlden:
-Privatisering av gemensamma tillgångar
-Försvagade fack, välfärd och demokratiskt inflytande
-Maktförskjutning från folkvalda till marknader, företag och teknokrater
-Ett samhälle där individen bär skulden, medan systemet undgår ansvar

Filmen betonar att detta inte är en konspiration i klassisk mening, utan en osynlig doktrin: ett tankesystem så normaliserat att det uppfattas som naturlag – “det finns inget alternativ”.

Slutsats:
Nyliberalismen är inte neutral ekonomi – det är en politisk maktstrategi som medvetet gör demokratin tandlös.
Genom att flytta besluten från medborgare till marknader skapas ett samhälle där ingen längre hålls ansvarig, samtidigt som ojämlikhet, skuld och maktlöshet framställs som individens eget fel.

När folk idag upplever att politiken inte spelar någon roll, val inte förändrar något och “experter” alltid vet bättre än medborgare är det inte ett misslyckande. Det är exakt det systemet är byggt för att leverera.

Filmen ger därför inte bara en historielektion – den förklarar varför så många samhällen idag upplever demokrati utan verkligt inflytande. Att förstå detta är ett första steg. Att fortsätta ignorera det är att acceptera det.

by Micke Manadram

Why European Farmers Stormed Brussels with Tractors | Vantage with Palki Sharma

Sammanfattning: Videon beskriver hur en planerad bondeprotest i Bryssel eskalerade kraftigt när nästan 1 000 traktorer tog sig in i EU:s politiska kärna i samband med ett toppmöte.

Staden lamslogs, vägar blockerades, däck brändes, fyrverkerier avfyrades och polis använde tårgas för att skingra folkmassor. Händelserna symboliseras i inslaget av att en julgran nära Europaparlamentet vältes, vilket ramas in som ett tecken på kaos. Kärnfrågan enligt videon är Protesterna riktar sig främst mot EU–Mercosur-avtalet, ett frihandelsavtal mellan EU och flera sydamerikanska länder. Böndernas oro för billigare import av kött och jordbruksprodukter. Lägre miljö- och djurskyddskrav i Mercosur med stor risk för utslagning av europeiska bönder.

Videon betonar politisk splittring och ett djupt splittrat EU. Exempelvis bromsar Frankrike och Italien samt kräver skydd för sina jordbrukare, medan andra medlemsländer och delar av EU-kommissionen vill driva avtalet vidare. Resultatet är att avtalet skjuts upp, inte stoppas. Protesterna beskrivs som delvis våldsamma och fokus ligger på ordning, säkerhet och institutionell stabilitet.

Frågan ställs retoriskt i slutet: “Deal or revolt?” – kompromiss eller fortsatt uppror? Videon placerar därmed protesterna som ett hot mot EU:s beslutsprocess, snarare än som ett uttryck för ett djupare systemfel.

Slutsats: Händelserna i Bryssel ska inte förstås som en isolerad bondeprotest, utan som en del av något betydligt större. Ett växande motstånd från människor mot en demokrati som i praktiken inte längre fungerar. Samtidigt som protester och manifestationer pågår bland bönder i flera europeiska länder – däribland Frankrike, Danmark, Nederländerna och Tyskland – fortsätter beslutsfattandet att ske långt från dem som berörs. Det som syns i videon är symtom på något stort och skrapar bara på ytan.

Anmärkningsvärt är också tystnaden i stora delar av etablerad media. I relation till omfattningen, samtidigheten och den samhällsbärande betydelsen av dessa protester har rapporteringen varit oproportionerligt låg. Det i sig har blivit en del av konflikten. När medier, vars uppgift är att spegla verkligheten, i stället reducerar eller fragmenterar skeenden som är direkt avgörande för matförsörjning, självbestämmande och demokratiskt inflytande, väcks en djupare frustration än den som rör enskilda politiska beslut. Detta handlar därför inte enbart om jordbruk, handel eller miljökrav.
Det handlar om folkets relation till ett system som inte längre upplevs representera dem. När både beslutsprocesser och verklighetsbeskrivningen upplevs svikta samtidigt, växer något som inte kan avfärdas som en tillfällig protest – utan måste förstås som ett grundläggande förtroendebrott.

by Micke Manadram

Israelism: The awakening of young American Jews | Featured Documentary

Sammanfattning: Israelism följer två unga amerikanska judar – Simone Zimmerman och Eitan – som vuxit upp med en självklar och ovillkorlig lojalitet till Israel. När de möter verkligheten på plats, särskilt hur palestinier behandlas, kollapsar den bild de fått via hemmet, skolan och organiserade Israel-resor.

Dokumentären visar hur stora delar av amerikansk judisk utbildning och aktivism konsekvent suddar ut palestiniernas existens eller presenterar dem genom ett strikt filtrerat säkerhetsnarrativ. Den beskriver hur denna världsbild reproduceras av grupper som arrangerar gratis resor till Israel, ofta delvis finansierade av den israeliska staten.

Filmen lyfter även ett allt tydligare generationsskifte: unga judar i USA ifrågasätter kopplingen mellan judisk identitet och politiskt stöd till Israel, medan den äldre generationen ofta håller fast vid den traditionella lojaliteten. Med röster som Noam Chomsky, Cornel West, Lara Friedman och den tidigare ADL-chefen Abe Foxman förklaras hur konflikten kring identitet, moral och politik blivit en av de mest explosiva inom amerikansk judendom – långt innan 7 oktober 2023.

Resultatet är ett dokument om hur en hel generation håller på att omdefiniera vad det innebär att vara jude i relation till Israel, och hur detta i sin tur påverkar amerikansk politik och globala narrativ.

Slutsats: Filmen visar att lojalitet kan överleva länge – men inte sanningen. När unga judar själva ser verkligheten i Israel/Palestina faller den gamla berättelsen isär, och de tvingas välja mellan identitet och integritet. Israelism dokumenterar just den punkten: när en ny generation vägrar ärva en lögn.

by Micke Manadram

10 Reasons to Fight Cashless Society

Sammanfattning: När kontanterna försvinner förlorar vi mer än bara mynt och sedlar. Vi förlorar valfriheten, anonymiteten – och den sista analoga motvikten till ett alltmer kontrollerat system.

Det kontantlösa samhället marknadsförs som bekvämt och modernt, men bakom enkelheten döljer sig en obekväm sanning: varje digital betalning är ett spår, varje spår en datapunkt, och varje datapunkt en möjlighet till styrning.

Här är tio skäl till varför vi måste skydda kontanterna – inte av nostalgi, utan av självrespekt.

Cashless är som bicycle-less
Att ta bort kontanter är som att ta bort cyklar – man tvingar alla in i ett system som kräver dyra, kontrollerade infrastrukturer (banker, appar, teknik), istället för något enkelt och självständigt.
Kontantlöst = övervakning
Digitala betalningar skapar fullständig spårbarhet. Varje transaktion blir data som kan analyseras, säljas och användas för kontroll.
Exkludering
Människor utan bankkonto, äldre, fattiga eller tekniskt ovana utestängs. Kontanter är ett offentligt betalningssystem – öppet för alla.
Betalningscensur
Banker och betalplattformar kan neka betalningar av politiska, moraliska eller ekonomiska skäl. Exempel: blockering av donationer till vissa rörelser eller individer.
Resiliens
Kontanter fungerar vid elavbrott, tekniska störningar eller cyberattacker. De är ett robust backup-system.
Skuldfälla & konsumtion
Digitala betalningar uppmuntrar skuldsättning och impulsköp. Kontanter gör utgifterna mer påtagliga och begränsar överkonsumtion.
Oligopolisering
Betalningssystemen kontrolleras av ett fåtal aktörer (Visa, Mastercard, banker, Big Tech). Det minskar konkurrens och ökar maktkoncentration.
Politisk fångenskap
Stater blir beroende av finans- och tekniksektorn för betalningsinfrastruktur, vilket förskjuter makt från folkvalda institutioner till privata bolag.
Den kontantlösa känslan
Ett kontantlöst samhälle förlorar något mänskligt – anonymitet, spontanitet, fysisk utväxling. Allt blir steriliserat och kontrollerat.
Finansiell stabilitet
Ett samhälle utan kontanter blir mer sårbart för bankkriser, eftersom det saknar ett statligt alternativ till privata banksystem.

Slutsats: Kontanter är den enda formen av pengar som är direkt statlig och publik, till skillnad från digitala pengar som är privata skulder i bankernas system. Om kontanter försvinner förlorar vi både ett skydd mot övervakning och en maktbalans i ekonomin. Kontanter bör bevaras som ett demokratiskt verktyg för frihet, anonymitet och motståndskraft.

by Micke Manadram

This is the Mushroom of Immortality

Sammanfattning: Videon presenterar chaga som en uråldrig medicinsk svamp som växer på björkar och länge använts i Sibirien för sin påstådda livsförlängande kraft. Den förklarar hur chagans unika, kolsvarta form döljer ett rikt innehåll av antioxidanter och bioaktiva ämnen som kan stödja immunförsvaret.

Huvudpunkter:

Chaga växer främst på björkar i kallare klimat, och ser inte ut som en vanlig svamp-krona utan mer som en svart klump, vilket gör den visuellt väldigt annorlunda jämfört med många andra svampar.

Den traditionella benämningen “mushroom of immortality” kopplas till folktraditioner, särskilt i Sibirien och norra Europa, där man länge använt chaga i teer och infusioner för hälsa och stamkulturernas ritualer.

Kemiskt innehåll: chaga innehåller flera bioaktiva ämnen — exempelvis polysackarider (beta-glukaner), triterpener, melanin, och antioxidanter som pekas ut som möjliga orsaker till dess popularitet för immunstöd och antiinflammatoriska effekter.

Vetenskapliga studier: Videon påpekar att det finns preliminära studier som visar skydd mot oxidativ stress och påverkan på immunförsvar, men att mycket fortfarande är i forskningsfas och att mänskliga, väletablerade kliniska studier saknas.

Symboliken: Chaga används också som symbol för uthållighet, skogskraft och naturens läkande potens — att den växer långsamt, i kalla miljöer, och har en form som är mer “stenlik” än “svamplik” förstärker känslan av något uråldrigt och “mystiskt”.

Praktiska aspekter som tas upp: hur man kan brygga chaga-te, viktigheten av hållbar skörd (eftersom svampen växer långsamt och i känsliga miljöer), samt varningsord om att den inte är “mirakelmedicin” och att dosering och kvalitet varierar.

Slutsats: Chaga är en fascinerande naturprodukt både biologiskt, kulturhistoriskt och symboliskt. Den har värdefulla egenskaper som immunstöd, antioxidanter och väl dokumenterad effekt på människor. Ett annat viktigt perspektiv är att den inte går att göra kommersiell handel och industri av pga sin långsamma och naturligt exklusiva dubbelfunktion. Videon visar hur detta naturfenomen har blivit en bro mellan gammal kunskap och modern forskning. Samtidigt påminner den om något större: att människans längtan efter livskraft och balans ofta leder oss tillbaka till naturen.

by Micke Manadram

Kimchi: The Most Important Dish In Korean Cuisine | Why We Eat

Sammanfattning: Videon från serien Why We Eat utforskar kimchi som hjärtat i koreansk matkultur – både som rätt, symbol och historiskt arv.
Den visar hur kimchi inte bara är en fermenterad rätt av kål, chili och vitlök, utan en metafor för Koreas identitet, motståndskraft och gemenskap.

Historien: Kimchi har rötter över 2000 år tillbaka och utvecklades ur behovet att bevara grönsaker genom vintern.

Processen: Fermenteringen bygger på naturliga bakterier (laktobaciller) som omvandlar kolhydrater till mjölksyra – vilket skapar både smak och hälsosamma egenskaper.

Variationer: Det finns över 100 typer av kimchi – olika regioner, årstider och familjer har sina egna recept.

Kulturen: Att göra kimchi (kimjang) är en kollektiv handling – en årlig ritual där familjer och grannar samlas, delar arbete och stärker banden mellan generationer.

Globalisering: Kimchi har blivit en symbol för koreansk identitet i världen, men diskussioner förs om hur industrialisering och snabbproduktion riskerar att urholka dess själ.

Slutsats: Kimchi är mer än mat – det är Koreas själ i fermenterad form. Genom sin kombination av natur, tid och gemenskap visar den hur en rätt kan bära kollektivt minne, biologisk intelligens och kulturell uthållighet. Videon avslutar med att påminna om att just denna sorts långsamhet och omsorg är vad som håller en kultur levande – och att smaken av kimchi i grunden är smaken av tålamod, samarbete och identitet.

by Micke Manadram

WW3 Threat Assessment: World War III Has Quietly Started!

Sammanfattning: Tre experter – CIA-veteranen Andrew Bustamante, författaren Annie Jacobsen och statsvetaren Benjamin Radd – diskuterar hur världen redan befinner sig i ett nytt globalt krig, men i en annan form än tidigare.

De menar att Världskrig III pågår tyst, genom cyberkrig, AI-manipulation, desinformation, ekonomisk påtryckning och proxy-konflikter snarare än klassiska fronter.

Centrala punkter i diskussionen:

Väst är i systemisk nedgång – ekonomiskt, kulturellt och moraliskt. Demokratierna är splittrade, medan auktoritära stater agerar långsiktigt och samordnat.

Iran, Ryssland och Kina driver regionala och psykologiska krig som utmanar västs dominans. Israels roll som amerikansk proxy mot Iran diskuteras öppet.

Kärnvapenhotet har blivit mer akut, inte genom antal eller styrka, utan genom snabbare beslutsvägar och kortare reaktionstid – ”en enda felkommunikation kan utlösa Armageddon”.

AI-system och autonoma drönare ökar risken för misstag – maskiner som agerar på feltolkade signaler kan starta konflikter utan mänskligt beslut.

Sociala medier och algoritmer används som psykologiska vapen. Människor polariseras, vilket gör demokratier svagare och mer manipulerbara.

Ledarskapets psykologi är en risk i sig: flera världsledare (Putin, Biden, Netanyahu, Xi, Trump m.fl.) styr under extrem press, ofta utan full kognitiv kapacitet eller överblick.

”Säkerhet” är en illusion – även neutralitet eller distans ger inget skydd vid global kollaps.

Slutsats: Samtalet mynnar i bilden av ett pågående världskrig utan officiell förklaring – ett krig där data, perception och narrativ är vapnen.
Makten har flyttats från militär dominans till informations- och beslutsdominans, och risken är att människan förlorar kontrollen över tekniken innan hon hinner förstå konsekvenserna.

De tre experterna varnar för att världen närmar sig en ”nukleär incident genom missförstånd”, inte genom avsikt.
Om inte västvärlden återfår strategisk koordination, teknologisk etik och psykologisk motståndskraft, kan kollapsen ske utan att ett enda formellt krigsförklaringsdokument skrivs.

Tredje världskriget har redan börjat – men den här gången utkämpas det i det osynliga rummet mellan mänskligt beslut och digital signal.

by Micke Manadram

WTF happened to Europe?

Sammanfattning: Yanis Varoufakis tal i Bryssel 7 mars 25. Europa har förlorat sin röst därför att makten har flyttat bort från folket. När demokratin reduceras till form och yttrandefriheten till licens, dör mening och ansvar. Vi ser inte censur med batong utan genom filter, algoritmer och socialt tryck. Varoufakis påminner oss om att utan dissens finns ingen demokrati. HMT föds ur den insikten: att infrastruktur måste byggas för att bevara frihet, inte bara kommunikation. Ett öppet protokoll är mer än teknik – det är vår tids frihetsförklaring.

Tio centrala citat:
“We once had a dream… That dream is now dead, lost, gone, kaput.”
→ Vi hade en dröm om ett Europa av fred och hopp. Den drömmen är död.

“Europe has turned from a peace project into a war project.”
→ Europa har gått från fredsprojekt till krigsprojekt.

“When referenda are ignored, democracy is already over.”
→ När folkomröstningar ignoreras, är demokratin redan över.

“Those who claim to defend Europe are dismantling it, brick by brick.”
→ De som säger sig försvara Europa monterar ner det, sten för sten.

“Technocrats have replaced the elected. We are ruled by algorithms and rules, not people.”
→ Teknokraterna har ersatt de folkvalda – algoritmer styr i människors ställe.

“When capital goes global and democracy stays national, democracy becomes irrelevant.”
→ När kapitalet blir globalt och demokratin stannar nationell, blir demokratin irrelevant.

“Censorship need not be brutal. It can be polite, civilized – and total.”
→ Censur behöver inte vara hård. Den kan vara väluppfostrad och total.

“Silence out of fear of being called an extremist is the beginning of the end.”
→ Att tiga av rädsla för etikettering är början på slutet.

“Those who refuse to choose between fascism and technocracy must build a new path.”
→ De som vägrar välja mellan fascism och teknokrati måste bygga en ny väg.

“Democracy without freedom of speech is like love without trust – an act.”
→ Demokrati utan yttrandefrihet är som kärlek utan tillit – ett skådespel.

Slutsats:
Varoufakis fråga – “What the f** happened to Europe?”* – är inte retorisk utan existentiell. Hans diagnos beskriver en kontinent som förlorat sin kompass mellan makt och mening. För HMT är svaret inte att reformera det gamla utan att visa en annan väg: ett ekosystem där sanning, oliktänkande och öppen infrastruktur samexisterar. Där samtalet är grunden för frihet – inte ett privilegium som beviljas.

by Micke Manadram