A Life Less Ordinary: Guest Curator Lous and the Yakuza
A Life Less Ordinary: Guest Curator Lous and the Yakuza
Sammanfattning: I denna lågmälda men djupt reflekterande intervju med Louisiana Channel får vi möta en annan sida av Lous and the Yakuza – en som inte bara talar om konst, utan om livet som ett samtal med själens erfarenheter.
Hon sitter i ett nedtonat rum och berättar utan förställning om sin uppväxt, sitt konstnärliga uttryck och sin roll som curator i ett större sammanhang.Lous beskriver sin uppväxt som kantad av flykt, exil och utanförskap, men det är inte lidandet i sig hon belyser – utan viljan att förstå vad det gör med en människa. Hon är intellektuell men aldrig distanserad. I stället blandar hon det analytiska med det intuitiva, och det personliga med det universella.
När hon pratar om musik blir det tydligt att det inte handlar om genre, utan om frihet och precision på samma gång. Hon betonar vikten av autenticitet, men också av disciplin – att vara konstnär är för henne ett kall, inte en identitet att marknadsföra.
Som curator talar hon om vikten av mångfald, inte bara i hudfärg eller kön, utan i temperament, bakgrund och uttryckssätt. Hon väljer ut verk som säger något om vår tid, men också något tidlöst – sådant som viskar snarare än skriker, men ändå stannar kvar.
Hon återkommer till begreppet “healing” – inte som ett modeord, utan som en inre rörelse där man slutar förklara allt och i stället lär sig att känna igen vad som är sant.
Slutsats: Intervjun med Lous and the Yakuza i A Life Less Ordinary visar en konstnär vars ovanlighet inte ligger i det spektakulära, utan i det närvarande. Hon romantiserar varken smärtan eller sin egen roll, men bär på en sällsynt förmåga att formulera livets motsägelser utan att reducera dem. Hon visar att det extraordinära livet inte alltid är högljutt – det är lyhört, genomarbetat och ärligt. Genom att kurera både sin egen konst och andras, lyfter hon fram en kultur som andas långsamt, känner djupt och söker mening snarare än uppmärksamhet.
The Primodcast #28 - Evelyn Rae
The Primodcast #28 - Evelyn Rae
Sammanfattning: Evelyn Rae är en australiensisk kristen-konservativ kommentator, tidigare kriminalinspektör i New South Wales. Hon är känd för sina inlägg i frågor som rör kultur, kön, tro och samhällsstruktur, bland annat via plattformen Caldron Pool och medieframträdanden i Sky News Australia.
I samtalet med The Primodcast diskuterar hon:
-Hur hennes erfarenheter från polisen format en djup respekt för ordning, auktoritet och traditioner.
-En skarp kritik mot identitetspolitik, woke-ideologi och uppluckrade könsroller – som hon menar förvirrar barn och urholkar samhällets fundament.
-En oro för att västvärlden snabbt glider bort från objektiva värden, och ersätter dem med känslodriven moral relativism.
_Behovet av att konservativa inte bara opponerar, utan formulerar en framåtblickande och tydlig vision för samhället – med rot i naturlig ordning, familj och tro.
-Hur rättssystemet undergrävs när brottslingar ursäktas med strukturella förklaringar, istället för att fokusera på offer, ansvar och rättvisa.
Slutsats & kritisk reflektion:
Rae är en tydlig röst i en tid där många röster tystas, och hennes kombination av erfarenhet, tro och principfasthet ger tyngd åt hennes budskap. Samtidigt lever hennes världsbild farligt nära en förenklad uppdelning mellan “det naturliga” och “det dekadenta”.
Hennes försvar för tradition kan upplevas både befriande och begränsande – beroende på var man står. Det öppna samtalet kräver sådana röster, men också att de granskas: inte för att tystas, utan för att hållas vakna mot verklighetens mångfald. Rae påminner om vad vi riskerar att förlora – men inte alltid om vad vi kan vinna.
Johan Norberg: Därför är kapitalismen bäst | Riks
Johan Norberg: Därför är kapitalismen bäst
Sammanfattning: I intervjun förklarar författaren och liberalen Johan Norberg varför han anser att kapitalism är det bästa systemet för mänskligt välstånd. Han visar hur marknadsekonomi, öppenhet och frihandel har lyft miljarder människor ur fattigdom, förbättrat utbildning och hälsa, samt möjliggjort innovation i både teknik och samhällsliv.
Han bemöter kritik mot kapitalismen och menar att det är just dess dynamik och innovationskraft – inte centralstyrning – som bäst kan hantera vår tids utmaningar, inklusive klimatförändringar.
Under intervjun visas klipp ur dokumentären Sweden: Lessons for America?, där Norberg beskriver hur Sveriges framgångar – tvärtemot vad många tror – inte bygger på socialism utan på marknadsprinciper i kombination med starka institutioner.
Även Norbergs bok Open – The Story of Human Progress nämns, den bok som Elon Musk tog kontakt med honom efter att ha läst. Boken är ett försvar för öppenhet som grund för utveckling – både i idéer, handel och samhällsbygge.
Men kanske mest intressant i intervjun är hans allvarliga ton kring vad vi snabbt håller på att förlora:
-Tilliten till det öppna samhället
-Respekten för fakta och nyanser
-Möjligheten till fredlig samexistens i pluralistiska samhällen
Norberg varnar för att det som tog årtionden att bygga upp kan raseras på några få år, särskilt i kriser där rädslan tar över och politiska ledare lockas av enkla, auktoritära lösningar.
Kritisk reflektion och slutsats:
Johan Norbergs försvar av kapitalismen är vältaligt och faktaspäckat – men bygger på ett anglosaxiskt, ideologiskt färgat narrativ som inte rymmer hela verkligheten. Han förenklar komplexa frågor kring makt, tillit och social sammanhållning, och bortser från hur dagens kapitalism ofta domineras av oligopol, lobbyism och systemfel.
Samtidigt visar intervjun en sällsynt kombination av intellektuell stringens och oro för samtidens utveckling, vilket gör den särskilt aktuell. Den talar inte bara till marknadsliberaler – utan till alla som vill förstå vad vi har, vad vi riskerar att förlora, och varför det fortfarande är möjligt att försvara det öppna samhället – om vi väljer det.
10 years after the globally significant, yet betrayed NO Greek Referendum – a personal message
10 years after the globally significant, yet betrayed NO Greek Referendum – a personal message
Sammanfattning: Den 5 juli 2015 röstade det grekiska folket nej till att betala priset för en kris de inte orsakat. Det var ett modigt och tydligt nej – inte bara till åtstramningar, utan till en hel världsordning där vinster privatiseras och förluster vältras över på de svagaste.
Men samma kväll svek den egna regeringen folkets vilja. Under tryck från finanseliten och europeiska institutioner vek de sig – och kastade bort den chans till förändring som folket så tydligt krävt.
Det blev en vändpunkt. Sedan dess har världen fortsatt i samma riktning: krig, skuldspiraler, militarisering och tystnad. Folkliga rörelser pressas tillbaka. Ledare som en gång talade för förändring har blivit systemets förvaltare. Eliten sitter säkrare än någonsin – inte för att de vann debatten, utan för att så många på vår sida gav upp när det gällde.
Men talet stannar inte vid sveket. Det är också en uppmaning: att inte ge upp. Att grunda motståndet i ärlighet, solidaritet och konkreta handlingar – så att de som profiterar på andras lidande inte längre kan sova lugnt, och de många åter kan börja drömma.
Slutsats: När eliten säljer ut samhället, måste vi sluta köpa lögnerna. Vi måste inse att sanningen inte är farlig – den är bara farlig för dem som styr utan ansvar.
The Tuna Bonds and the bankruptcy of Mozambique - VisualPolitik EN
The Tuna Bonds and the bankruptcy of Mozambique - VisualPolitik EN
Sammanfattning: Moçambique exempel på när skuld blir ett vapen. I början av 2010-talet tog Moçambique upp flera statligt garanterade lån på över två miljarder dollar, med det officiella syftet att bygga upp en modern tonfiskflotta, kustbevakning och ett varv. Projekten marknadsfördes som en ekonomisk satsning för framtiden.
Men bakom kulisserna dolde sig något helt annat: omfattande mutor, hemliga lånevillkor och brott mot den egna konstitutionen. Endast en bråkdel av pengarna användes till de utlovade investeringarna – resten försvann i överpriser, svarta betalningar och internationella konsultarvoden. Fartygen byggdes visserligen, men användes aldrig.
När skandalen avslöjades 2016 kollapsade Moçambiques ekonomi. IMF och Världsbanken drog in sitt bistånd, utländska investeringar frös inne och landets valuta föll kraftigt. Medborgarna fick betala priset – i form av ökad fattigdom, stoppade samhällsprojekt och minskat förtroende för staten. Under tiden försvarade sig både internationella banker och leverantörer med teknikaliteter, medan höga tjänstemän antingen tystnade eller flydde.
Slutsats: Detta är inte ett isolerat fall, utan ett tydligt exempel på hur det globala finanssystemet – genom en kombination av korrupta eliter, oreglerade aktörer och svagt demokratiskt skydd – gång på gång bidrar till att länder fastnar i beroende, skuld och instabilitet. Moçambique fiskade aldrig tonfisk – men drunknade i skuld.
Gian Piero Gasperinis första intervju som tränare för Roma – ett nytt kapitel med respekt för spelets själ
Gian Piero Gasperinis första intervju som tränare för Roma – ett nytt kapitel med respekt för spelets själ
Sammanfattning: I sin första intervju som huvudtränare för Roma talar Gian Piero Gasperini med lugn och eftertänksamhet om det ansvar han nu axlar. Att ta över ett lag i en stad där fotbollen är nära sammanvävd med människors liv, historia och identitet är inget han tar lätt på. Han beskriver uppdraget som en ära – och en chans att förena det han tror på med en plats som rymmer både tradition och möjligheter till förnyelse.
Gasperini är känd för att ha lyft Atalanta till oväntade höjder. Under hans ledning gick klubben från att vara en stabil mittklubb till att spela i Champions League och ta plats bland Europas mest respekterade lag – inte genom stora namn, utan genom idéer, mod och konsekvens. Offensiv press, frihetsprinciper inom struktur och ett tydligt kollektiv gjorde att Atalanta blev ett av de mest sevärda lagen i Europa.
Med den erfarenheten kommer han nu till Roma – inte som frälsare, utan som byggare. Han lyfter fram vikten av att skapa en stark identitet, att förstå truppens potential och att långsamt, med tålamod, få laget och staden att röra sig i takt. I intervjun märks det att han inte tänker kortsiktigt – han vill skapa något hållbart.
Han betonar att det inte handlar om att kopiera vad som varit, utan att tolka platsens själ och utveckla laget därefter. Med stöd från klubbledning och supportrar ser han möjligheten att successivt forma en dynamik där idé, energi och kvalitet får ta plats på riktigt.
Slutsats: Gasperinis tillträde sker i ett sammanhang som sträcker sig långt utanför planen. Fotbollens roll i Italien är kulturellt laddad – den bär ofta samma tyngd och känsla som opera, konst eller politik. Samtidigt är fotbollen också en global kraft, med en ekonomisk omsättning som placerar sporten bland världens mest inflytelserika branscher. I detta korsdrag av känslor, marknad och identitet träder Gasperini in med något så enkelt som det som kanske behövs mest: respekt för spelet, människan och platsen. Och det räcker långt – särskilt i Rom.
Socialdemokratin vilse? – med Jan Emanuel
Socialdemokratin vilse? – med Jan Emanuel
Sammanfattning: I samtalet Socialdemokratin vilse? beskriver Jan Emanuel sin upplevelse av att det socialdemokratiska partiet har tappat kontakten med sin ideologiska kärna och den folkrörelse som en gång gjorde partiet starkt.
Han uttrycker en oro för att politiken i dag drivs mer av taktik än av övertygelse, och att detta skapar en växande klyfta mellan partiets officiella linje och de människor det säger sig företräda. Genom hela samtalet återkommer han till känslan av att partiet förlorat sin kompass – att värderingarna som en gång låg till grund för dess framgångar blivit suddiga eller förrådda i jakten på breda väljargrupper.
Han kritiserar partiets oförmåga att driva en tydlig linje i frågor som rör välfärd, jämlikhet och samhällsansvar, och menar att partiet i stället blivit ett nav för karriärpolitiker som ofta saknar verklig förankring i arbetarklassen. Samtidigt framhåller han att detta inte behöver vara slutet – snarare ett vägskäl. Lösningen, menar han, är att återknyta till rötterna: till rörelsen, människorna och de värderingar som en gång formade folkhemmet.
Slutsats: Jan Emanuel argumenterar för att Socialdemokratin står inför en identitetskris – ett ‘vilsestånd’ där rädslan för väljarsiffror har ersatt ideologisk ledning. Han uppmanar partiet att återvända till sina rötter, stärka sitt förankring i folkrörelsen och våga ta itu med strukturreformer. Om det sker – menar han – kan Socialdemokratin återfå sin roll som ledande kraft för välfärd, jämlikhet och samhällsutveckling.
Plenary session of St Petersburg International Economic Forum
Plenary session of St Petersburg International Economic Forum
Sammanfattning & syfte: St. Petersburg International Economic Forum (SPIEF) är ett av Rysslands viktigaste årliga diplomatiska och ekonomiska evenemang. Det fungerar som en internationell plattform för att diskutera globala utmaningar, investeringar och makroekonomiska strategier – särskilt i relation till icke‑västliga ekonomier.
Plenarsessionen den 20 juni 2025 utgjorde forumets höjdpunkt. Under sessionen samlades världsledare och toppdiplomater från Ryssland, Indonesien, Kina, Bahrain och Sydafrika för att presentera sina visioner kring en ny global ekonomisk arkitektur. Tonvikten låg på:
-övergången till en multipolär världsordning
-ekonomisk självständighet från västerländska institutioner
-och teknologisk utveckling inom ramen för BRICS och Global South.
🇷🇺 Vladimir Putin (RYssland) Höll en ca 55 minuters huvudtalarpresentation – en av forumets längsta – där han betonade övergången mot en multipolär värld, med BRICS som drivkraft. Han listade fem ekonomiska strategier: öka medborgarnas ekonomiska aktivitet, förbättra investeringsklimatet, främja teknologisk förnyelse, stärka utrikeshandel och integrera försvars- och civilindustriella sektorer. Putin lyfte också fram teknologisk suveränitet och fortgående reformer trots västerländska sanktioner.
Putins framträdande var tydligt inriktat på att positionera Ryssland som en ekonomiskt och teknologiskt stark aktör i ett multipolärt system, med en klar ambition att konsolidera inom BRICS-rörelsen.
🇮🇩 Prabowo Subianto (Indonesien) Talade direkt efter Putin och betonade Indonesiens icke‑allierade, självständiga politik. Han beskrev forumet som en strategisk mötesplats för att bygga tillit och samarbete mellan Västen, Global South och Öst . Prabowo rapporterade också att Indonesiens BNP växte över 5 % H1 2025 och förväntas nå upp till 7 % till årsslutet, med fokus på självförsörjning i energi och livsmedel, utbildning och industrialisering
asia-pacific-solidarity. Han tackade för stödet till CEPA-avtalet med EAEU och såg fram emot ökad rysk investering i Indonesien.
Prabowo manifesterade stark vilja till fördjupning av strategiska ekonomiska relationer med Ryssland, tillsammans med en tydlig inriktning på inhemsk tillväxt, säkerhet och Global South‑integration.
🇧🇭 Sheikh Nasser bin Hamad Al Khalifa (Bahrain) Deltog med en kortare presentation (mindre omfattande offentlig uppföljning), vilket pekar mot Bahrains fortsatta samarbete på områden som humanitär utveckling och ungdomsfrågor inom rysk‑bahrainsk kontext.
Hans framträdande underströk Bahrain som hedersgästland, med intresse i djupare samarbete inom innovation, investering och kultur som en del av multipolära nätverk.
🇨🇳 Ding Xuexiang (Kina) Som chefdelegat från Kina framhöll han Dijital transformation, teknologiskt samarbete och gemensamma utvecklingslinjer inom vetenskap och utbildning, i linje med SPIEF-temat “Shared Values” . Han betonade nödvändigheten av IT‑innovation och anpassning till global teknikledarskap.
Ding representerade Kinas teknologiska ambitioner och visade på tydlig kontinuitet i digitala samarbeten mellan BRICS‑länder.
🇿🇦 Paul Mashatile (Sydafrika) Deltog i panel efter övriga talare, med fokus på Afrika‑BRICS-samarbete och ekonomisk integration. Även om specifika uttalanden saknas i källorna, förväntas han ha betonat Afrika‑perspektivet i multipolära samarbeten .
Mashatile förstärkte representationen av Afrikas röst i forumet, med fokus på att söka tillväxt via regional integration och partnerskap inom BRICS-ramverket.
Slutsats: Deltagarnas tal visar ett samstämmigt fokus: ekonomisk suveränitet, teknologisk modernisering och multipolärt samarbete, med BRICS som centrum. De olika representanterna betonade komplementära strategier – Putins inriktning på strukturreformer, Prabowos inrikes-ekonomiska prioriteringar, och partnerskapets teknologiska och regionala dimensioner från de andra ledarna – och tillsammans syftar de till att bygga en plattform för globala alternativ till västerländska institutioner.
Daniel Norgren, Let it go - Atlasmuren
Ett ögonblick av full närvaro - Daniel Norgren, Atlasmuren 2009
Foto: Stefan Zimmerman
Ljud: Daniel Norgren – Official
Anekdot: I ett garage under S:t Eriksbron en sommarkväll 2009, spelade en ung Daniel Norgren akustiskt för en liten men lyssnande skara. Vi ställde högtalare utanför, så fler kunde höra. Ingen pr-kampanj, inga filter – bara röst, musik och full närvaro.
Akt två denna kväll flyttade vi ut Daniel i hörnet under bron så fler kunde känna hans fulla närvaro. Platsen var en av Stockholms sällsynta sk voids, urbana tomrum utan kommersiellt värde. Under St Eriksbron var en minst sagt varierad scen där många spektakulära händelser tog plats varje vecka.
Den här videon är en påminnelse om vad kultur kan vara. Den är också en kontrast till mycket av det som idag marknadsförs som kultur – innehåll skapat för att konsumeras snarare än att delas.
Slutsats: Vi publicerar den här för att lyfta ett ögonblick där något äkta får ta plats. Inte som nostalgi, utan som reflektion över vår kulturella bredd och rikedom.
🇸🇻 El Salvador - President Addresses United Nations General Debate, 79th Session | #UNGA
🇸🇻 El Salvador - President Addresses United Nations General Debate, 79th Session | #UNGA
Sammanfattning: I sitt tal inför FN:s generalförsamling målar El Salvadors president Nayib Bukele upp en kraftfull berättelse om ett land som rest sig ur våldets grepp och funnit en ny framtid. Han beskriver hur El Salvador, tidigare ett av världens mest våldsdrabbade länder, nu blivit en symbol för trygghet, hopp och förändring. Men Bukele nöjer sig inte med att tala om sitt lands inre resa – han vänder samtidigt blicken utåt och riktar skarp kritik mot en omvärld han menar är djupt präglad av misstro, dolda agendor och en brist på äkta intentioner.
Han talar om en värld där till synes goda initiativ ofta visar sig vara motsatsen, och där vissa aktörer i internationella sammanhang använder frihetens språk för att främja egna maktintressen. Som exempel nämner han hur El Salvador gång på gång anklagats för att bryta mot mänskliga rättigheter, samtidigt som dessa anklagelser ofta kommer från länder eller institutioner som själva ignorerar folkets vilja och som misslyckats med att skapa trygghet för sina egna medborgare.
Bukele förklarar att El Salvador inte strävar efter att bli accepterat av detta hycklande etablissemang, utan att stå för något annat – något verkligt. Hans budskap är tydligt: det är inte de mäktigas godkännande som definierar framgång, utan resultatet för folket.
Slutsats: Genom att kombinera berättelsen om El Salvadors inre resa med en skarp uppgörelse med den globala maktordningen, positionerar Bukele sitt land som ett motexempel – en nation som valt att bryta med både interna och externa destruktiva strukturer. Hans tal är inte bara en inbjudan till partnerskap och investeringar, utan ett moraliskt ställningstagande: frihet, trygghet och utveckling kan aldrig uppnås genom att blidka dem som tjänar på kaos, utan genom att ha mod att gå en egen väg – även när hela världen tittar snett.